Har precis ätit en god söndagsmiddag vid five-ways. Terry vann på publotteriet förra veckan, och delade givmildt med sig genom att bjuda ut oss på en bit mat.
Jag har haft en ganska hektiskt men mycket trevlig vecka. Min kurs i strategiskt HR-arbete har dragit igång och jag njuter av att åter känna den där doften av gamla böcker på biblioteket. Jag har jobbat mina lite bökiga skift på skolan i Kensington (07.15-09.05 plus 15.00-18.30). Det blir mer givande för varje dag, då jag lär känna barnen allt bättre. Att jag dessutom cyklar 20 km per dag, är väl inget som skadar.
Förra helgen var i Blue Mountains med Terry och Jacqui, där vi satt hus- och hundvakt till hennes pappa som var bortrest. Det var underbart vinterväder men fruktansvärt kallt! Folk här nere förväntar sig att vi norrbor ska vara vana vid kyla. Men den kalla, våta luften här nere tränger in i märg och ben. Det var i alla fall en skön helg med spel framför brasan och skogspromenader.
I torsdags såg vi Lee "Scratch" Perry i Operahuset. Vi hade hoppats på att få se någon föreställning i den minst sagt kultförklarade lokalen, men att det skulle bli en levande legend på scenen kunde jag aldrig tro! Han må vara 76-årig liten farbror, men han var tillräckligt pigg för att förvandla den minst sagt städade areanan till ett gungande dansgolv. Hans besök var en del i Brian Eno’s Luminous Festival som blandar musik, konst, ljus- och eldinstallationer kring operahuset. Önskar att ni kunde vara här och dela alla intryck och upplevelser med oss!
Kram, Maria
