Efter att vi fått besök har den lilla
bunkern vi bor blivit ordentligt julpyntad. Kanelljus, pepparkakshus,
sill och nubbe har flugits in direkt från Sverige med Katjas mamma.
Eftersom Kina inte erbjudit nån mysig julkänsla - kineserna puttas,
spottar och fräser fortfarande - tänkte jag att det går lika bra att
skippa julen ett år. På julafton blev det dock en riktigt trevlig
sillunch med de viktigaste tillbehören.
Aftonen
blev annorlunda, och kanske lite mer kinesisk. Katja med familj gick
till en västerländsk restaurang för att käka skandinaviskt julbord. Har
det gått ett år sedan jag käkade julmat kan det lika gärna gå ett år
till. Det är inte så att jag haft tillfälle att bli suktad av nån
julmat så det hela känns rätt avlägset. Istället spenderade jag julen
på egen hand, med Jet Li. Efter like Hong Kong ultravåld kurrade det i
magen så det var dags att bestämma vad som i år skulle ersätta
julbordet. Några kvarter bort slank jag in på en liten restaurang med
simpel mat där jag beställde wookat ris med kyckling för 4 spänn.
Stället har inte plats för mer än tio gäster och eftersom det var långt
efter kinesiskt middagstid var det så gott som tomt. En gammal gubbe
bjöd mig dock att sitta ner vid honom. Som en artig kines ville han
bjuda på allt han hade fått till sitt bord. Jag kände mig lite sniken
med min tallrik ris då han ville att jag skulle äta av all hans mat.
Det konstigaste han beställt var ett fat med pyttesmå räkor. Räkorna
var lika stora som en lillfingernagel och stekta med skal och allt som
bara vara att tugga och svälja. Dessutom hade han en flaska Baijiu som
vi tillslut delat på. Det visade sig att han var en 66 år gammal
pensionär och farsa till mannen som driver restaurangen. Trots
språkbarriären kunde vi snacka en hel del.
Efter en trevlig
middag var det dags att hitta nästa aktivitet. Utanför det tyska
bryggeriet träffade jag på ett gäng kinesbrudar som sa att det var fest
på universitet då det var dit det bar av. I studentcentret visade det
sig att det var både disco och karaoke. Eftersom det var ganska sent
för kineserna var det många som höll på att ge sig hem för att bli
inlåsta på sina sängkammare. Trots att stället var fullt av
universitetsstudenter var det hela som ett stort lågstadiedisco. Det
var tryckardags när jag gled in och blev hel paff. Ett rum med
slödansande kineser, och de som inte vågat bjuda upp nån satt tysta på
stolar utmed väggarna. I karaokerummet var det som valigt lugna
ballader som sjöngs i fel tonläge. Det hela erbjöd för mycket av det
dåliga för att min glada kropp skulle orka med. Istället gick jag upp
och morsade på Wonderful som höll på att plugga. Han blev riktigt rörd
över att jag kom förbi på julafton och bjöd på lite te och en trevlig
pratstund. Vid midnatt gjorde jag ett nytt försök med discot. Nu hade
scenen ändrats och DJ:n spelade schysst musik. Vet inte vad det var för
nått men det måste ha varit nått upptempo hippedihopaktigt för jäklar
vad jag dansade. Till min glädje fanns det dessutom några kineser som
diggade det hela lika mycket som jag. Skönt att få bevis på att det
finns potential för bra klubbkvällar även i Nanjing. En kul julafton i
Kina kanske leder till att jag hinner med några fler klubbkvällar med
mina nya homies.
