Vet att ni väntat med spänning på ett nytt blogginlägg. Den som väntar på något gott väntar alltid förlänge. Nu är det så att vi just nu befinner oss i Ho chi minhcity. vi har spenderat 3 hela dagar här. Vi har lyckats trots att vi har sagt det till alla andra svenskar i Thailand gå inte in i turistfällan. Så kommer vi gående på en gata, för er som inte varit här så kan jag tala om att det är en massa gator kors och tvärs. Mopeder och bilar som kör överallt. Lätt att komma vilsen må jag säga. Vi kommer i alla fall gående för att komma till alla butiker. Svensson man är så tror man att alla städer ser likadana ut. Ni vet man kommer till ett torg och sen ligger alla butiker på en eller några gator. Både i Thailand och Vietnam har iaf Karro lärt sig att alla länder inte riktigt fungerar så. det finns inga stora skyltar heller Här är den stora butiksgatan. vi hade aldrig fattat det ändå. Men för att komma till turistfällan så träffar vi på en man som säger att han heter Hung. han kommer på en cykel och har då som en vagn framför som är till för att turister ska sitta i under färden. Är alla med? Bra. Han kan lite engelska inte sådär så man jublar eller klappar händer (Karro har en förmåga att kunna göra det, förminskar männsikan men inte avsiktligt utan i tron att dom ska bli glada) Men hon klappade inga händer eller jublade. Han frågade iaf oss vart vi skulle. Kom med en liten rundtursförlag. Oscar ville till Krigsmuseumet så det var ju lämpligt att den fanns med på hans rundtursförslag. Han villle också ta oss till templet och till shoppningsmarknad 4 våningar. Gav oss ett pris på 150 000 VND som motsvar ungefär 45 kronor i svenska rikstalar. Vilken bra ide tänkte Karro och Oscar. Karro ville sedan innan bli skjussad på en cykel även om hon egentligen tyckte det verkade lite förnedrande för den som cyklade vilket hon idag kan ta tillbaka med god min utan att skämas. Inte ett dugg som om dom. Vi började som sagt enl ovan. Krigsmuseumet var bra, Sverige kan vara stolt för sina demostationer på 60 talet. Fanns snyggt och prydligt inramat på väggarna. förövrigt var det ett sjukt vridigt krig m jag säga. Tycker synd om dom stackars vietnnamiska befolkningen. När vi tittat klart där cyklade gubbarna oss till templet. Där fick vi köpa överprisrökelser för 50 000 VND ca 15-20 kronor. Vi lade då ut alla rökelser vid budda för att visa respekt för deras tro. Efter detta var det shopping. Karro trodde att ni kommer stan, men icke dom cyklar och cyklar och tar oss till som sagt 4 våningshus. Där inne fullt med kläder, textiller och skor. Man kunde knappt röra sig där inne. Smala smala gångar. Såg inte så värst mkt måste jag säga. Köpte en klänning där för säkert sjukt överpris för 250 000 VND ungefär 70-80 kronor. När vi kommer ut möter då Hung och hans polare upp oss och säger att vi ska på happy hour. Jaha tänkte vi, kan ju vara trevligt. Självklart så får vi köpa deras öl också. Men ingenting som vi reagerar på eftersom vi förstått detta på en gång. När vi sitter där får vi skriva i en bok om våra upplevelser och i tron på en billig tur skriver vi mkt bra om dessa män. Sen tarHung då fram en lapp. Han säger att vi varit ute i 3 timmar och säger att han vill ha betalt nu. Han frågar också precis innan om vi vet vart vi är. Vilket vi självklart inte vet. Han säger också att det nu kostar 1 500 000VND per timme per person och att vi ska ge honom det nu. Jag och Oscar tittar på varandra och tittar på en lapp som inte visat upp för oss innan. Vi säger då att vi måste på hotellet och hämta ut pengar eftersom vi inte förväntat oss detta. Så en åktur på 150 000 VND blir i slutändan 9 miljoner VND. var bara att betala. Fast han fick egentligen ca 5-6 miljoner VND motsvarar ungefär 1800 svenska kronor sen sa Karro ifrån. Tur i oturen har Karro en tendens att vara girig tillbaka. Så någon mer åktur blir det inte med våran förädare Hung. Men vi borde ha insett detta på en gång. Bra att vara efterklok.
Förövrigt så har Oscar varit riktigt sjukt. Karro diagnoserade honom relativt snabbt när feber ej gav med sig. Han fick diagnosen denguefeber. oscar trodde på hjärntumör men efter blivit nyfiken på karros diagnos gav han (även om han ej vill erkänna) med sig. Tråkigt att han inte litar på Karros kunskaper som har en del med infektionsakuten att göra. Men efter lite googlande så tyckte han själv att det stämde in. Vilket det gör ännu. Oscar ser ut att ha nässelutslag över hela kroppen, hög feber skulle gissa när han var som dåligast sniffade han nog på över 40 graderssträcket. Ont i ögonen, lite ljusskygg och muskel och ledvärk. Oftast brukar Oscar göra väsen av sig mer eller mindre hela tiden men under dessa dagar han den lilla yngligen legat och sovit och Karro har varit den onda och väckt honom för febernedsättande och vattenintag. En dusch fick han också. Lilla lilla söta Oscar var så sjuk. Han är fortfarande sjuk men blivit lite bättre idag var första dagen på 3-4 dagar han faktiskt åt. Inte mkt men lite. Viktnedgång på några kilon. Karro hoppas på att han ser lite ut som beach 2014 när dom kommer hem. Så inlåsta i 3 dagar på hotellrum. Karro ville inte lämna Oscar själv så hon tog någon timme för att röra på sig och äta lite sen tillbaka för att kolla om han levde.
Imorgon flyger vi till Phu quoc. Uppdatering kommer när vi landat.
På återseeende.
